jag vill aldrig mer tänka på året 2008

iskristaller på min ruta, varma filtar runt min kropp.
allt är som det borde, egentligen.
årets sista dygn har inletts och jag är ensam.
det känns bra att kommande år blir på mina villkor.
de senaste två åren har inte varit mina bästa.
som alla säger, det kan bara bli bättre!

jag åker till den timrade stugan i skogsgläntan över nyårsafton. det är bäst att packa mössan och täckbyxorna, ryktet säger att det är minst 15 minusgrader där uppe. huvva. på fredag är jag tillbaka. några dagar äldre, snyggare och bättre. gott nytt år allesammans!

ps! mina två bästa är just nu i chile på varsitt håll, jag saknar er mest!

julmat, b-uppsats och snö

min första nyhet är att jag har kört ett X2000! jooo det e sant. jag blev mäktans peppad på att bli lokförare. sen så kom jag på exakt vad det var jag tänkte och nej, jag vill inte bli lokförare. men coolt var det!

här är utsikten från förarhytten mot Uppsala station...

tre saker som jag har mycket av just nu. konsekvensen blir att jag är konstant proppmätt, lite stressad och ganska frusen. idag har vi iofs haft plusgrader här ute på landet, helt underbart promenadväder!

min jul har varit väldigt mysig, jättemycket snö och lagom mycket folk i stugan. lillebror åkte hem idag, trist - det känns aldrig som om tiden räcker till nuförtiden. själv tar jag tåget ner på söndag, ska passa på att hänga med AK hela vägen ner till uppis där hon hoppar av! lyx med sällskap för en gångs skull. väl hemma så blir det jobb och b-uppsats i en vecka. dygnet runt skulle jag tro... men jag har fortfarande humöret intakt. jag tänker inte ge efter och få panik.

TACK!
Så himla fint att få fira en rätt obetydlig födelsedag med många av mina allra bästa tjejer. 27 år har jag nu hunnit fylla och jag känner mig som precis samma person som igår. Intet nytt från fronten. Men däremot så känner jag mig otroligt tacksam över att så många ville komma och hälsa på, samt följa med på middag och drinkar. Klockan 03 inatt när jag som vanligt inte kunde somna låg jag och tänkte på livet som är och har varit. Ett ögonblick så blev jag lite sorgsen, jag tänkte på allt som gått förlorat - alla människor som inte finns kvar i mitt liv. Ganska snabbt upptäckte jag att min känsla försvann i kroppen när jag tänkte över hur mycket som finns kvar. Att jag har mig själv, mina vänner, min familj och en finfin lägenhet där jag trivs SÅ bra. Det finns för lite tid här på jorden för att tänka på det som inte finns. Brustet hjärta till trots så ska jag ha mig själv en riktigt fin födelsedag och njuta av att jag vaknade av solen i ansiktet för första gången på flera veckor.

night on earth

jag börjar hitta mer harmoni. varje dag känns mer öppen och givande. det enda som saknas är snö. trots att mitt schema är fullt har jag ändå en lugn centerpunkt där jag bara har mig själv. en stor skillnad när man är ensam är att man bara måste oroa sig för sig själv. självklart kan det kännas sorgligt ibland men oftast väldigt befriande.

för övrigt så är jag verkligen S(P)ARA. men - jag är världens gladaste materialist när jag väl slår till och köper nåt. inget gör mig mer glad än att handla saker till min lägenhet!! haha... vansinne egentligen men så är det. igår var jag och björn på ikea och handlade soffa till mig. björn var för övrigt min klippa i stressvansinnet. för första gången i mitt liv kom jag hem till lägenheten med ALLT på min inköpslista. increible! det är sååå mysigt hemma hos mig nu, det är verkligen min zon där jag mår bra. underbart att det är fixat innan nästa helg när jag får besök av många av mina tjejer!

veckans boktips: mannen utan öde (imre kertesz)
veckans filmtips: night on earth (jim jarmusch)

inatt ska jag jobba natt, funderar på om jag ska orka dra med mig laptopen om det blir lugnt. känns mest bara drygt just nu att släpa... kanske ska (borde) läsa lite inför B-uppsatsen istället. nu ska jag sova lite :)

äntligen!

åh jag är så sjukt peppad över att skidsäsongen har kört igång!
tänk att man nu mer eller mindre varje vecka får njuta av skidskytte, slalom och längdskidor på teve. äntligen finns det något på en av mina 4 kanaler som man kan längta efter. YEY! känner mig lite lätt bitter över att jag precis lämnade Östersund några dagar innan världscupen drog igång. tänk om jag skulle orka mig ut och verkligen fysiskt ÅKA skidor någon gång. det skulle vara fint.

Ps. Annakarin, du kan väl gå dit och heja lite från mig? Ds.

jag önskar verkligen att jag kunde beepa mig själv över de stora haven över en dag och ta en kaffe med maya i santiago. fan ibland är världen alldeles för stor med avstånd som känns som avgrunden. ibland behöver man verkligen bara komma bort från regnet, in i värmen och mittemot en människa som förstår vad man menar med allt. det är maya. sjukt jobbigt ibland att hon inte ens finns ett telefonsamtal bort.

i helgen var jag hos mamma i jämtland. jag uppfylldes av känslan av snö och lugnet spred sig ut i tårna. jag skottade snö, gick i snö, andades snö och kramade snö. på mindre än två dygn räserhängde jag med alla i min stora och spridda familj.
man ska vara glad för all kärlek som finns i närheten.

livet har struktur just nu, kalendern är välfylld och tiden knapp. jobb jobb jobb. plugg plugg plugg. trafikledare på halvtid, statsvetenskap b på heltid... imorgon drar vi igång med b-uppsatsen på allvar! det känns apbra faktiskt, jag och lina är världens bästa team.

om två veckor fyller jag år och jag är såååå peppad på att fira lite. jag ska få krama om en massa av mina tjejor!

A man of words and not of deeds

Is like a garden full of weeds

And when the weeds begin to grow

It’s like a garden full of snow

And when the snow begins to fall

It’s like a bird upon the wall

And when the bird away does fly

It’s like an eagle in the sky

And when the sky begins to roar

It’s like a lion at the door

And when the door begins to crack

It’s like a stick across your back

And when your back begins to smart

It’s like a penknife in your heart

And when your heart begins to bleed

You’re dead, you’re dead, you’re dead indeed.

signalfel

tack nässjö för att du brakade ihop precis när jag satt och hanterade resenärer på malmötåg. det var väldigt fint och snällt. jag tänkte bara om du ville veta - nästa gång så vill jag äta middag innan klockan halv ett på natten. om vi kunde hitta en kompromiss vore det uppskattat. det var alles...

annars så ska jag upp om 7 timmar och vara fokuserad på statsvetenskap. jag känner att jag verkligen lever i två olika världar.
positivt: jag har distans till allt jag gör.
negativt: fokus kanske brister ibland.
men återigen, vad skulle jag göra utan mina jobbarkompisar. shit vad den här dagen hade varit sugig utan er!

för övrigt så är det vinter i stockholm och jag älskar det! det knastrar under fötterna, näsan fryser och allt blir så mycket ljusare.

södermalm med snö!

You never were

and you never will be mine...

jag ber om ursäkt till CSN för att jag hatade dig i några dagar

jag visste väl att jag kunde lita på min egen planeringsförmåga. om det är något som brukar funka så är det min slutledningsförmåga. csn kommer nog inte alls att bli besvikna nästa år, jag har suttit med mina excelfiler nu och mitt leende blir bara bredare för varje 1a och 0a som fylls på. förra terminen tjänade jag typ 100 kr under fribeloppet...hahaaaa. så jävla värt. och nu den här terminen är jag inte alls i närheten av gränsen som jag trodde... ching ching!! lovely. i can keep on making the cash.

i övrigt så känner jag mig helt matt. har jobbat + knappt sovit under de två senaste dygnen. nu ska jag lägga mig ner i sängen med en kopp te och invänta sömnen. i misses the sleepses...

Insomnia

vi lever i turbulenta tider.

jag väntar på att allt runt omkring mig ska sakta ner. andas.

klockan är mitt i natten och jag finner ingen ro, längtar inte efter nattens mörker.

dagens citat: either you make it or break it.

hela den här hösten har färgats av spruckna relationer.

det ligger i luften och jag kan inte riktigt hantera det.

jag känner mig omgiven av tragedier, uppbrott och sorg.

en väns pappa har gått bort - må han vila i frid.

vänner blir lämnade ensamma med sina tårar.

jag är ensam med mina tårar.

mer och mer behöver jag dra mig undan och hämta luft.

jag börjar känna att min återkommande hosta kanske är ett sätt för min kropp att rensa systemet. all sorg, den tunga känslan av uppgivenhet måste upp. med hjälp av diafragman eller inte. jag försöker fokusera på glimtarna och många dagar fungerar det verkligen, att bli glad över min fina ljusslinga på balkongen när jag kommer hem en mörk novemberkväll. att verkligen uppskatta mina otroligt underbara jobbarkompisar, de gör att jag verkligen älskar mitt jobb! att lina läser b-kursen med mig, vilket innebär att jag alltid möter ett vänligt leende när jag kommer till skolan. att jag har världens bästa sofia som hittar på nya äventyr och peppar upp mig när livet känns som allra tyngst. livet är verkligen en djungel och det gäller att hitta solstrålarna som når ända fram.

att lukta eld

en himla bra dag har jag haft. trots att den har kantats av en väldans massa eld.

hemma hos mig på kvällen började nästan mitt ekbord att brinna - jag fick lite panik men den har lagt sig. jag är så våldsamt rädd för att det ska börja brinna. usch usch. lite senare när jag skulle följa roni till pendeln gick vi förbi en massiv avspärrning nedanför mitt hus, vi undersökte och hittade ett hus som stod och brann. nu när jag är hemma ser jag på dn.se att det brinner i en vind i huset nedanför mig. hela området kring södra station luktar eld.

dagen i övrigt har omfattat kaffe och sjukligt intressanta

diskussioner med my partner in crime, mr rune.

vi svängde förbi stan och köpte schack (nej inte tjack) och rödvin.

sen drog vi hem, hade paketöppning och äppelpajsbakning.

(och en eventuell eldsvåda.) totalt: en mkt bra dag.

dagens minus: mina kläder hänger provisoriskt på balkongen på avgiftning.

dagens plus: roni och att min lägenhet inte brann upp.

imorgon ska jag och världens bästa sofia åka på utflykt till uppsala, underskattad stad som ligger på rimligt avstånd. lite fika med annan utsikt, lite nya hus att titta på och en massa bra sällskap.

Grattis Roni baby på din födelsedag! Jag önskar dig allt av livets goda. Trots att jag inte kommer att hålla din hand så kommer jag alltid att finnas vid din sida.

Det är så himla fint vid Kungsträdgården nu, de har styrt upp en isbana mitt på torget! Jag fick verkligen en New York-känsla och DET mina vänner är inte illa pinkat av Stockholms stad. Det enda jag vill just nu är att hitta mina gamla konståkningsskrillor. Linda började prata om ett knä som vrids ur led, jag antar att jag också har mina gamla krigsskador på isrinken - MEN det är ju sååå roligt.

idag blev konturerna plötsligt lite skarpare.

idag blev jag även bestulen haha.

idag mår jag bra, jag är glad och hungrig.

Dagens regn har sköljt igenom min kropp. Vissa dagar kan jag längta efter regn mot mitt ansikte. Andra dagar längtar jag efter solen och en bekymmerslös sommar. Det var längesen jag hade en längre period utan kaos. Jag kan se det i ansiktet på andra när jag berättar om mitt liv den senaste tiden. Om överfallet, om skilsmässan, om Hanna som inte längre är kvar hos oss. När jag ser andras reaktion möta min blick uppfattar jag att livet inte har varit så lugnt. Men man hanterar det man måste hantera visst? Jag hoppas att jag kan tvinga fram allt som ska ut, så att jag inte stänger det inom mig. Sånt är verkligen farligt, att inte visa sorgen ens för sig själv. Jag fokuserar på skolan just nu och livet känns hanterbart. Förutom att jag är så sjukligt trött, herregud vilket straff det är att kliva upp på morgnarna!

Bästa låten just nu lyssnar du på HÄR.

ord

jag känner hur allt bubblar inuti.

min kropp är nära en smältpunkt,

strategilöst vandrar jag mot elden.

allt som måste uttryckas, skrikas ut kanske.

utskrikning och utrensning.

apropå barcelona så påminner den staden mig

om två människor som inte är lika synliga längre.

deras konturer är lite suddiga.

apropå utrensning.

jag fattar inte längre poängen med "livet".

(nej jag är inte suicidal, jag undrar bara)

konsumtion? en ny fin soffa? kabelteve åtminstone.

människor vandrar förbi mig och jag vill helst

krypa ihop i mitt krypin med utsikt över södermalm.

slippa frågande blickar.

undvika mitt bultande hjärta. smärta.

barcelona

bästa staden.

"allt om min mamma" är filmad i barcelona och trots att pjäsen spelas på en kal scen på stockholms stadsteater kände jag mina minnen skära genom hela kroppen. staden som jag älskar, språket som bor i mig och som jag känner egentligen borde flyta igenom den. trots att skådespelarna ibland spelar över på ett sätt som inte alls passar ihop med det svenska språket så blev jag otroligt berörd av denna pjäs. jag undrar om det är för att jag kopplar ihop den med filmen? det enda jag ville när jag satt där i den måttligt sköna salongstolen, var att gå hem och krypa ihop framför filmen av Almodóvar.

Casa Milá

Utsikt över Ferran street

Den här bänken från Parque Guell var med i pjäsen :)

ikväll ska jag få se ALLT OM MIN MAMMA gratis tillsammans med min vän tanja. så himla roligt!!! jag tror att det är genrepet, sista repetitionen med publik på stadsteatern. pjäsen har premiär den 14e november. jag återkommer senare ikväll och avlägger mitt omdöme.

Zahra

all eyes on the barack

barack hussein obama. mannen som är på allas läppar en dag som denna. det ska bli oerhört intressant både som privatperson och som statsvetare att se vilka konsekvenser denna valseger kommer att få för omvärlden. haussen är enorm och förväntningarna är många. jag är mest peppad på att få höra en amerikansk president som heter hussein svära sin ed i vita huset.

i övrigt är livet bra men komplicerat.
bra: skolan har dragit igång igen, vännerna är på plats och litteraturen är intressant. jag känner att jag har klivit in i värmen igen. södertörns högskola är en av mina bästa platser.
komplicerat: mucho. men framför allt så handlar det om mitt sargade hjärta. det är smärtsamt.

jag hoppas att jag aldrig förlorar dig. du behövs i mitt liv. big time.

café con leche

jag skulle behöva rivstarta min dag exakt nu men det går bara inte. jag är SÅ trött. det gick bara inte att vakna i morse. jag är klar för att åka till skolan men jag vill helst sitta kvar i min fåtölj med en kopp kaffe. vissa dagar vill man helst bara mysa ihop sig under en filt och gömma sig från resten av världen.

jag älskar svt. sitter och tittar på en debatt om sociala medier och vem är moderator om inte joppe pihlgren i finkostym. han är så otroligt utanför sitt element att det blir helt underbart.

det som tar upp det mesta av min tid just nu är sökandet efter ett bra uppsatsämne. ge mig förslag! jag och lina ska skriva b-uppsats i statsvetenskap och jag skulle mer än gärna skriva om något som man kan fortsätta med på c-nivå. just nu är jag otroligt peppad på att dissekera sanning. att undersöka universalism, normativa ordningar och hur man använder detta för att rättfärdiga intervention - och även när man (världssamfundet) struntar i det för att det inte finns några intressen att bevara.

bästa helg

vilken guldkant det blev på tillvaron helt plötsligt. lyxigaste helgen på länge!
jag har hunnit träffa sååå många underbara människor som bara har fyllt på min kvot av lycka. den var ganska obefintlig där ett tag, men nu känner jag att jag andas ovanför ytan igen.

macke aka byggare bob har varit här och avslutat helgen helt superbt. äntligen är min hylla uppe på väggen! äntligen är listen fastborrad i taket. alla ni som har hört mig obsessa om detta förstår vad jag pratar om. TACK min vän.

imorgon börjar jag skolan igen efter ett uppehåll på snart 5 månader. ett sk väldigt långt sommarlov. känns otroligt bra att återvända till mitt normaltillstånd, omringad av böcker, seminarium och diskussion. jag ska försöka njuta av varje dag och sluta stressa.

frusna tår men varmt hjärta

en otroligt bra dag fylld av vänner och frisk luft. jag har en känsla av att det kommer att bli en perfekt ledig helg. den började väldigt bra och har fortsatt i samma takt. mest är jag nöjd över att jag äntligen är inomhus igen och sitter med en kopp rött te under en filt. ikväll kom kylan och den kryper in under alla lager! HUVVA.

dagen började underbart med långfika vid skanstull med stina och stina. jag kan bli rörd ibland när jag tänker på hur länge vissa människor har varit med. om ens i periferin, men ändå så är de kvar. jag är så sjukt tacksam för det. mina vänner, gamla och nya.

jag och tanja åkte till skogskyrkogården och tände ett ljus. så himla fint med alla flackande stearinlågor mot det svarta mörkret. det blev nästan lite overkligt när vi blickade ut över alla väderstreck och såg ljusen bryta av det dunkla.

jag måste ta mig dit i dagsljus och kolla in alla fina kapell. dock ska jag nog vänta tills våren, hade glömt bort hur ont det gör att förfrysa tårna!

min fina vän tanja. jag är så glad att jag fick träffa henne ikväll! apropå människor som har funnits i mitt liv så länge och ibland ändå inte alls. man känner i sitt hjärta att kontakten är beständig oavsett. underbart.

jag har tänkt mycket på livet ikväll. mer och mer förstår jag att allt kommer att bli bra.

låt den rätte komma in

john ajvide, filmen var galen. men återigen - en svensk vampyrfilm är inte att förringa.
kvällen i övrigt bjöd på asgarv, det var länge sen jag skrattade så mkt. tack för det grabbarna, det behövdes!


tack för ett fint sms, det värmde.

regn

oj vilken dag. regnet har stängt in mig i min lägenhet.
det har jag firat med att sova.
sömnen är ibland så genomträngande att man aldrig vill vakna.
som tur är blev jag väckt av telefonen och en inbjudan till en kväll av aktivitet.
pizza och bio - bästa lediga fredag!

Vad jag älskar att göra när mörkret och regnet ligger som en skugga över livet är att läsa böcker.
Veckans boktips: Europeisk universalism av Immanuel Wallerstein.
Lite otillgänglig och inte så mycket populärkultur, jag vet, men alla borde verkligen läsa den. Öppna ögonen!
Mitt andra braiga tips är en film. Film är livet i en låda och jag är ganska less på mitt eget liv just nu. Då är film det bästa som finns.
Veckans filmtips: Disfigured (2008) med bland andra Deidra Edwards.

jag saknar dig.
jättemycket ibland, lite mindre andra stunder.

nya tider

sommarlovet är slut. typ.

på måndag börjar jag skolan igen och jag har en otroligt dubbel känsla inför detta.

jag saknar mitt "vanliga" liv men är samtidigt rädd för att kliva in i en värld som just nu påminner om så mycket saknad. jag antar att jag helt enkelt måste neutralisera allt, ta kontroll över situationen och börja göra val som prioriterar MIG. jag måste rationalisera bort sånt som tar för mycket energi, sånt som innebär att jag tänker på honom för mycket.

det kommer att fixa sig. välkommen nya tider.