Dagens regn har sköljt igenom min kropp. Vissa dagar kan jag längta efter regn mot mitt ansikte. Andra dagar längtar jag efter solen och en bekymmerslös sommar. Det var längesen jag hade en längre period utan kaos. Jag kan se det i ansiktet på andra när jag berättar om mitt liv den senaste tiden. Om överfallet, om skilsmässan, om Hanna som inte längre är kvar hos oss. När jag ser andras reaktion möta min blick uppfattar jag att livet inte har varit så lugnt. Men man hanterar det man måste hantera visst? Jag hoppas att jag kan tvinga fram allt som ska ut, så att jag inte stänger det inom mig. Sånt är verkligen farligt, att inte visa sorgen ens för sig själv. Jag fokuserar på skolan just nu och livet känns hanterbart. Förutom att jag är så sjukligt trött, herregud vilket straff det är att kliva upp på morgnarna!

Bästa låten just nu lyssnar du på HÄR.