ord

jag känner hur allt bubblar inuti.

min kropp är nära en smältpunkt,

strategilöst vandrar jag mot elden.

allt som måste uttryckas, skrikas ut kanske.

utskrikning och utrensning.

apropå barcelona så påminner den staden mig

om två människor som inte är lika synliga längre.

deras konturer är lite suddiga.

apropå utrensning.

jag fattar inte längre poängen med "livet".

(nej jag är inte suicidal, jag undrar bara)

konsumtion? en ny fin soffa? kabelteve åtminstone.

människor vandrar förbi mig och jag vill helst

krypa ihop i mitt krypin med utsikt över södermalm.

slippa frågande blickar.

undvika mitt bultande hjärta. smärta.