jag önskar verkligen att jag kunde beepa mig själv över de stora haven över en dag och ta en kaffe med maya i santiago. fan ibland är världen alldeles för stor med avstånd som känns som avgrunden. ibland behöver man verkligen bara komma bort från regnet, in i värmen och mittemot en människa som förstår vad man menar med allt. det är maya. sjukt jobbigt ibland att hon inte ens finns ett telefonsamtal bort.

i helgen var jag hos mamma i jämtland. jag uppfylldes av känslan av snö och lugnet spred sig ut i tårna. jag skottade snö, gick i snö, andades snö och kramade snö. på mindre än två dygn räserhängde jag med alla i min stora och spridda familj.
man ska vara glad för all kärlek som finns i närheten.

livet har struktur just nu, kalendern är välfylld och tiden knapp. jobb jobb jobb. plugg plugg plugg. trafikledare på halvtid, statsvetenskap b på heltid... imorgon drar vi igång med b-uppsatsen på allvar! det känns apbra faktiskt, jag och lina är världens bästa team.

om två veckor fyller jag år och jag är såååå peppad på att fira lite. jag ska få krama om en massa av mina tjejor!